Måste få ventilera mig lite, få förklara, skriva ut det och bara få det gjort.

För bara ett år sedan ungefär kände jag mig "tvingad" till att blogga typ 2-3 gånger om dagen, men att ha den pressen gjorde bara att man själv blev att må dåligt, andra i min omgivning drabbades av det och kunde tycka att jag var tråkig som var tvungen att sitta vid datorn. Det är ju så mycket annat som är trevligare, roligare att göra än att bara sitta och skriva.

Samtidigt som jag ibland vill skriva mycket, visa mycket och spara mycket för att själv kunna gå tillbaka.

Man har alltid ett eget liv, ett liv man inte vill att alla ska veta exakt allt om, men samtidigt är det då saker som jag vill spara och bloggen är perfekt för detta samt en bra plats att få kontakter och nya kunder till mitt företag.

Håller tummarna nu att det inte slagit om.. Kan inte ens tänka tanken hur man blir o må då..

Jag önskar jag hade lite mer pengar, kunde hitta en bra lägenhet eller bara att M fick ett jobb. För det här håller snart inte längre. Att ens bara hälsa på i fagersta/skbg känns nu väldigt långt borta, jag ska försöka åka ner nån gång o få fotografering med både Mickis o Mich, men det blir det o sen tillbaka hit. Troligen ett hej hos pappa också men det gula huset kan glömma mig.

Snacka om att ha knäckt ner mig till botten totalt nu, men tackvare Sara så blev jag o må lite bättre nu.
Vi sitter o flummar om våran roliga uppgift i affärsredovisningen och har bestämt oss för att ses på onsdag o plugga ihop, välbehövt! inte pga studierna utan för o få komma bort med någon annan.

önskar att allting bara kunde vända nu, innan du krossar ner mig totalt!

Ibland behöver man få skriva av sig, det gjorde jag igår o idag mår jag bättre redan. Jag har även alltid varit en sådan person som gärna skriver av sig, (tillbakablick på min bok jag har med massa egenskrivna dikter)

Men det är även något mer jag tänkt skriva länge länge, något jag tänker dela med mig till er alla. Inga namn kommer nämnas någonsin men jag ska iallafall få skriva det jag vill.

Nu när jag heller inte ens är folkbokförd i Skbg nå mer mår jag så bra, men alla vänner då? Från högstadiet, gymnasiet. Redan i gymnasiet försvann många för man försvann till olika ställen, men gymnasiet är en tid som nyss varit och jag tänker redan öppna dörren och låta många av dom gå. Jag känner mig redo att ta ett eget steg för en gång skull, men nu handlar det inte om att jag vill bara utan för att nu KAN jag det verkligen. Få ta min plats, komma själv o säga hej, helt själv. Självklart kommer jag minnas allt från skinnsberg o det som hände på gymnasiet, några kommer självklart stanna. Det är på sätt o vis konstigt hur fort det skulle försvinna, för det har varit i någon månad nu, men jag mår bara bättre o bättre av o tänka på att jag slipper träffa vissa människor och det har redan visat sig tydligen vilka som bryr sig, på riktigt!

 

Jag mår iallafall mycket bättre nu, kanske inte har så många vänner jag pratar med just nu, som jag verkligen pratar med men dom jag har vet jag alltid vart jag har dom o det är det allra viktigaste för mig!

 

Nu ska jag avsluta det här bara genom ett farväl, ett tack för tiden som varit med en hel del minnen jag bär med mig, både bra och dåliga.

 

Sen ett varsitt ♥ till mina bästa två vänner Mickis och Michelle! Ni två är guldvärda!

fast vi bor ~ 13 mil ifrån varandra vet vi vart vi har varandra!

Dock är inte allt lämpat för alla så det krävs lösenord, så jag vet vilka ni är
Bara fråga om det så får ni det

Här kan ni läsa inlägget


Vill bara tillägga att jag lever för mina pojkar, M&T ♥ och mamma så klart! ♥

allting är för personligt för o skriva här, men jag måste skriva så det blir för er som har lösenordet
läs inlägget här

snart kommer M och det är det enda jag behöver just nu, mamma också men hon är så långt borta men vi vet vart vi har varandra. OTH mitt i allt detta kanske inte var det bästa men jag behövde få komma ifrån med tankarna.

vi får se om det blir nå mer bloggande idag, jag måste upp på benen igen först

jag vet inte vad som händer med mig.
är nog flera saker i huvet jag vill göra o berätta o massa som jag inte hinner göra på en gång.
jag vet att det går o vänta men nånstans i mitt huvud blir det kaos, ska luta mig tillbaka en liten stund nu
sätta igång lite musik det är nog det som saknas just nu

nu är jag iallafall hemma igen, skriver snart igen

efter att vi sluta åkte vi till valbo så jag fick dom två sista julklapparna köpta.
nu är jag mätt i magen o ska nog ringa M en sväng o prata lite.


ett trist sms fick jag idag också, av Mimmi.
Där hon skrev o berättade att vår fysiklärare inte överlevt sin sjukdom och lämnat.
Jag hade inte honom nå mer, bara till halva tvåan men resten av klassen som läst fysik b har haft honom och för fyra månader sedan bara var han med upp till abisko o vandra runt. Han var en väldigt speciell lärare, som offra sig så mycket för just vår klass bara. Det finns minnen som alltid kommer leva kvar, Göran Andersson, Vila i Frid †

det ligger påbörjat design jobb men nu lägger jag det åt sidan.
det snurrar i huvet just nu, men jag kan inte säga vad det handlar om.
en grop i magen o nästintill tårögd.

Jag ska se till o ordna upp det här nu, fast man får stå sina kast men jag är sån som vanligt,
tillbaka till det jag skrev här om dan. Men det här är något jag vill, det är en helt annan sak då.
Så jag offrar mig faktiskt.

usch nej, 90210 nu istället så tankarna kan flyga iväg lite

Det är mycket som ligger o svävar i luften just nu. Som gör att jag till och med stressar upp mig o försöker planera vad jag ska ha för kläder hela veckan. Då har det gått för långt.
Jag vill bara klara det här o få det överstökat för då vet jag att allt kommer återgå till det normala igen.
Det är helt sjukt hur mycket det kan styra över ens liv.

Just nu har jag för mycket jag vill göra och för mycket jag måste göra för att allt ska gå bra.
Vart ska jag sätta stopp, det är frågan.

Jag sätter stopp med text på bloggen här.
Jag ska försöka klara det bara!

Måste bara säga också att jag har en väldigt spännande design att utföra nu också, är verkligen taggad men jag får lov o vänta..

Nej nu ska jag lägga mig, så jag får lite mer sömn i natt.
Klockan ringer runt sex o så kanske jag ska ta mig en promenad till M&S's busshållsplats imorgon bitti också. Vi får se hur jag ligger till och hur mycket jag orkar.

Godnatt på er! ♥

PS. Andra advent idag, ljusstaken är uppdaterad!

och det orkar jag inte och ingen kommer förstå det förutom dom som det inte spelar mig någon roll egentligen, visst jag får ju stöd från mamma så klart men hon kan ju inte göra så mycket åt saker som händer här.

men varför ska jag ingripa helt plötsligt med typ 5 min förberedelse, NEJ! jag har f*n annat för mig och det borde P vet om någon annan. men vi får se hur det blir.

jag orkar liksom inte slängas fram o tillbaka för något jag inte älskar att göra när jag har saker o göra som spelar roll för MIN framtid!

nej nu måste jag, det har jag sagt till mig så många gånger. Dom andra får skylla sig själva, det kanske är egoistiskt men ska jag alltid hjälpa andra o få skit själv sen eller. Skulle inte tro det, jag har redan gjort det så många gånger.

var som sagt en stor dag idag, M var iväg på mönstring.
Hans tankar var att han inte ville göra lumpen men jag hörde på honom att han var lite osäker och visste att det skulle kunna ske något som fick han o ändra sig.

Nu ringde han för en stund sen och det visade sig att han inte ens kan göra lumpen pga sin laktosallergi, vilket nog faktiskt är en lättnad. Att dom fatta beslutet och inte han.

Det känns ändå konstigt inombords, men jag var så beredd på att han kunde hamna där iallafall o jag har nog inte insett än att han faktiskt inte ska iväg sen.


Nu ska jag nog ta upp matteboken en stund! Lite glögg kanske? och KIWI! to celebrate!